Jag började i affiliatebranschen för över tolv år sedan. Inte den tillrättalagda version man hör talas om på konferenser — den riktiga. Den version där man lär sig hur trafik faktiskt rör sig över internet, hur människor faktiskt fattar beslut, hur pengar faktiskt flödar mellan system. Jag förstod det fullständigt. Och sedan ställde jag en annan fråga.
Tänk om krypterad data inte såg krypterad ut alls?
Den frågan blev TreeChain. Den blev Polyglottal Cipher — ett steganografiskt krypteringssystem som gömmer data inuti Unicode-glyfer på 202 språk. Inte bara krypterat. Osynligt. Även med datan framför dig vet du inte vad du håller i. Det ser ut som språk eftersom det är språk.
Jag lämnade in en europeisk patentansökan. Jag kontaktade KU Leuvens COSIC-grupp — ett av världens mest respekterade forskningscentrum inom kryptografi. Professor Vincent Rijmen, en av upphovsmännen till AES-standarden som skyddar varje banktransaktion på jorden, gav Tim Beyne i uppdrag att granska mitt arbete. När någon som Rijmen inte avfärdar dig utan engagerar sig, frågar hur djupt du vill att granskningen ska gå — då är det inte brus. Då är det signal.
Jag tänker inte låtsas att vägen var ren. Mitt äktenskap tog slut 2023. Jag förlorade kontakten med mina döttrar, Emilia och Sienna, och jag vet fortfarande inte om det blir permanent. Deras mamma bytte namn på dem. De har förmodligen ingen aning om hur mycket deras pappa saknar dem. Jag tänker på dem varje dag. Jag grät längre än jag kan minnas.
Mitt visum drogs in åtta månader före permanent uppehållstillstånd. Jag tvingades fly hemmet jag lagt år på att försöka bygga upp. Projekt frös. Jag slog i den sortens botten där man får veta exakt vad man är gjord av — inte versionen från en motivationsaffisch, den riktiga, där man sitter i tystnad och bestämmer sig för att fortsätta bygga eller sluta.
Jag fortsatte att bygga.
Jag blev nykter. Jag blev klarare. Jag blev snabbare. Skilsmässan förstörde inte arbetet — den komprimerade det. Allt jag byggt långsamt i åratal behövde plötsligt finnas omedelbart, för jag förstod att tid är den enda resurs man inte får tillbaka.
Jag valde Polen medvetet. Inte som ett kostnadsdrag. Jag valde det för att det påminner mig om det Amerika jag växte upp med att tro på — en plats där människor bygger saker med sina händer och inte väntar på tillstånd. Jag valde det för min sons mamma, Monia. Jag valde det för någon som står mig nära, Iza, som hjälpte mig att läka och påminde mig om att jag var värd något. Kielce i synnerhet, för att det ligger nära rötter som betyder något för mig, och för att jag ser potentialen där för den sortens återuppbyggnad som ändrar en stads bana.
Allt jag bygger nu byggs med mer precision och mindre ego än något jag gjort tidigare. Affiliatenätverket spänner över 69 språk och 200+ länder. Krypteringssystemet granskas av människor som skrev algoritmerna som världen drivs av. Infrastrukturen är min — fem servrar på tre kontinenter, varje kodrad skriven eller styrd av mig.
Allt jag bygger är för honom.
Ja jestem Korona.